En-till-en

Som många andra skolor är min skola på väg in i en-till-en. Lärarna har fått datorer och eleverna får sina till hösten. Enligt Datorn i utbildningens karta har 169 kommuner någon typ av satsning antingen igång eller på gång. Det verkar vara en stark trend inom svensk skola just nu. Det verkar också som Apple stärker sin position inom utbildning. Macworld rapporterade nyligen att de hade nästan 40% av den svenska utbildningsmarknaden det andra kvartalet 2010. 

Jag försöker göra en sajt om en-till-en som projektuppgift i min kurs på KTH. När man gör det hittar man en hel del intressant material. Här är några exempel:

Apple Classrooms of Tomorrow—Today. Learning in the 21st Century. Background Information.

Apples utbildningsvision. En av utgångspunkterna för svenska 1-1 utbildningar och en av orsakerna till att de har lyckats sälja så många datorer till skolor.

Lärandets stretchadhet - Lärandets digitala mysterium i En-till-En-miljöer i skolan

En artikel med en egendomlig titel av Tomas Kroksmark som publicerades i Didaktisk tidskrift Nr. 1 2011. Med stretchadhet tycks Kroksmark syfta på att vi utgår från den analoga undervisningen och gamla teorier om lärande när vi arbetar i den digitala världen. Artikeln är delvis teoretiserande, både på gott och ont, men innehåller också konkreta erfarenheter från 1-1 projekt.  

Mishra, P., & Koehler, M. J. Technological pedagogical content knowledge: A new framework for teacher knowledge. Teachers College Record, Volume 108, Number 6, June 2006, pp. 1017–1054

Tallvid, M. & Hallerström, H. (2009). En egen dator i skolarbetet – redskap för lärande? Falkenberg: Falkenbergs kommun. Barn- och utbildningsförvaltningen. Utvärderingsrapport 2. Göteborgs universitet.

Tallvid, M. (2010). En-till-En: Falkenbergs väg till framtiden? Falkenberg: Falkenbergs kommun. Barn- och utbildningsförvaltningen. Delrapport 3. Göteborgs universitet.

När man sammanställer material om en-till-en slås man av hur dominerande Apple och Google har blivit – hur många av programmen, tjänsterna och webbsidorna som dessa företag står bakom. De har olika typer av affärsmodeller, Apple en sluten och Google en mer öppen, men båda företagen har lyckats så bra att man kan undra om man ska vara entusiastisk eller orolig. "Think different" är Apples motto och "Don't be evil" Googles. Man får hoppas båda företagen lever upp till åtminstone Googles och att de är nytänkande på ett sätt som ger oss i skolan stor frihet att utveckla moderna arbetsformer. Vi kan nog förvänta oss mer från dessa företag när det gäller påverkan på skolans innehåll, förhoppningsvis positiv sådan. Jag tror t.ex. att vi kan förvänta oss många fler mobila applikationer för skolbruk de närmaste åren. 

Om Weebly igen

Jag upptäckte nyligen att Weebly finns i en utbildningsversion, Weebly for Education. Det är inte helt lätt att se hur utbildningsversionen skiljer sig från den vanliga, men kan ha 40 elevwebbplatser som man har möjlighet att lösenordsskydda. Det verkar också som en del av, eller kanske alla, proversionens funktioner finns med. Man kan t.ex. lägga upp egna filmer och dokument, vilket man inte kan göra i den vanliga gratisversionen. Weebly for education är alltså också gratis, så länge man nöjer sig med 40 webbplatser.

Jag har hunnit testa lite i en klass. Det verkar enkelt att skapa webbplatser och låta elever administrera eller ha skrivrättigheter på en viss sida.

Nätverktyg för webbproduktion

Ett tips till er som vill göra en hemsida online. Weebly är den bästa gratis nättjänst för att göra och publicera hemsidor jag har provat. Det är relativt enkelt att göra en sajt med utgångspunkt ifrån färdiga mallar. Om man vill kan man skriva egen HTML och använda CSS, men det är inte nödvändigt. Man kan också dela ut behörigheter så att flera kan vara med och jobba på sidorna. Att göra överskådliga menyer i flera nivåer om man har många sidor har aldrig varit enklare. Om man skaffar protjänsten kan man ladda upp filmer och infoga dokument och så slipper man den lilla reklambannern längst ned på sidorna. Man kan också göra fler siter än i gratisversionen och begränsa behörigheten för medhjälpare till att gälla vissa sidor. Gratisversionen räcker bra så länge man inte har behov av detta. 

Går det att lita på Googles ranking?

Det finns företag som är skickliga på att se till att deras kundföretag hamnar högt i Googles ranking. Därför är det inte alltid de bästa träffarna som ligger först – ibland är det de som har råd att betala. Detta bör vara vanligast när man söker på termer som är kommersiellt intressanta. New York Times publicerade nyligen artikeln Dirty little secrets of search i vilken man beskriver hur företag trixar för att komma högt i Googlerankingen. Artikeln redovisar hur JC Penney lyckades komma högt på flera sökord och fraser. Ett sätt är att se till att många andra webbsidor länkar till din. Inte så lätt, men det verkar som om det finns de som lyckats. 

Det finns även svenska exempel på medvetna försök att manipulera Googlerankingen. Nikke Lindqvist, som är expert på sökoptimering, skapade tillsammans med några medhjälpare sajten sverigedemokraterna.de, som under sommaren 2010 rankades som nummer ett av Google. Syftet var att driva en kampanj mot SD. Först två månader efter valet, när Lindqvist berättade om vad de gjort på ett öppet seminarium, så gick SD:s officiella sajt om och har varit etta sedan dess. 

Google prioriterar också vissa stora företag och organisationer i sökresultaten enligt Nikki Index. Det kan vara ett problem om man söker efter kritisk information och nöjer sig med att göra en enkel sökning på namnet.

 

Kan spel förändra världen?

I morse läste jag en DN-recension av Jane McGonigals: ”Reality is broken. Why games make us better and how they can change the world”. Recensionen som är skriven av Johanna Koljonen tar upp flera intressanta saker med koppling till utbildning och vår kurs. 

Koljonen menar att McGonigals bok är en ypperlig grundkurs i grundläggande spelprinciper. 

"Spel ska vara frivilliga och innehålla valmöjligheter; uppdragen ska bli progressivt svårare och ha en tydlig koppling till ett övergripande meningsfullt mål. Målet får gärna vara obegripligt krävande, eller som spelare älskar att kalla det, episkt. Misslyckanden ska inspirera till att försöka igen; framgångar ska belönas, helst symboliskt genom positiv feedback och respekt från andra spelare."

Vill och kan vi använda spelmekanismer i skolan och i andra delar av världen utanför spelen? Koljonen verkar tro det även om hon är kritisk till framför allt McGonigals okritiska omhuldande av den positiva psykologin. Hon menar att boken kan rädda människoliv och förändra världen om läsare i företagsvärlden, utbildningssektorn och folkrörelserna använder den som en praktisk handbok.

 

TED Talks – Jane McGonigal: Gaming can make a better world

Mac för människor med funktionsnedsättningar

Jag håller på med avsnittet om funktionsnedsättningar i kursen. Eftersom vi håller på att införa 1-1 på min skola och jag har använt bärbara macar länge, tyckte jag att det var en bra idé att göra en FAQ om IT-hjälpmedel för elever med funktionsnedsättningar med inriktning på det macspecifika. Trots att jag jobbat med mac länge var det mycket som var nytt för mig. 

Här är ett utdrag ur min FAQ. Det kanske finns något nytt för fler macanvändare?

Krävs det att man har speciella datorer?

Vissa program finns bara för Windows. Om du vill använda ett sådant kan du använda Apples Boot Camp som finns i våra MacBook Pro och installera Windows och de program du behöver. Ett annat alternativ är att köpa ett av programmen VMware eller Parallels. Då kan du använda Windowsprogram utan att starta om datorn.

Finns det några hjälpmedel i våra MacBook Pro?

Om elever har svårt att se, höra eller använda tangentbordet och musen, kan inställningspanelen Hjälpmedel göra datorn lättare att använda. Panelen Hjälpmedel hittar du i Systeminställningar.

Exempel på hjälpmedelsinställningar:

* Aktivera VoiceOver så får du höra beskrivningar av objekt på datorskärmen, och det blir möjligt att röststyra datorn. (Inte så användbart för oss eftersom röstsyntesen är på engelska. Det kan vara svårt att få datorn att begripa kommandona och att förstå vad datorn läser upp när texten är på svenska.)
* Ändra skärmens utseende till svart på vitt eller vitt på svart, och gör andra kontrastförbättringar.
* Zooma in bilden på skärmen så att den visas större.
* Byt ut varningsljudet mot att skärmen blinkar till.
* Använda tangentbordet till att styra musen och utföra musfunktioner.
* Aktivera flertangentlås eller tröga tangenter så att du lättare kan trycka ner flera tangenter samtidigt, och på skärmen visa vilka tangenter som är nertryckta. Dessa funktioner fungerar med datorns tangentbord och med Tangentbordsvisning.
* Aktivera mustangenter så att du kan styra muspekaren med det numeriska tangentbordet.
* Förstora pekaren så att den blir lättare att se.

Dessutom finns det inställningar i inställningspanelerna Bildskärmar, Tangentbord, Styrplatta, Mus och Tal som kan göra det lättare att använda datorn.

Apple har en sida, Useful to everyone. Right from the start, som beskriver vilka hjälpmedel datorerna har för elever med funktionsnedsättningar.

I Mac OS X ingår ett talsyntesprogram som heter VoiceOver. Om man slår på den talar den om vilket program som är aktivt och läser text i textredigeraren. Tyvärr finns inte svenska som standard än, men man kan köpa Infovox iVox eller WordRead Plus i Mac-version. Här kan man testa en demo av Acapelas svenska talsyntes online. Swedish-Elin är en av de röster som finns i Infovox iVox. När Mac OS X 10.7 släpps så kommer man att få tillgång till en svensk kvinnlig och en manlig röst. Enligt vanligtvis välunderrättade källor låter de riktigt bra.

Det finns många standardprogram i MacBook Pro som elever med funktionsnedsättningar kan ha nytta av. Photobooth för att filma och ta bilder med den inbyggda kameran, QuickTime för att filma och göra skärminspelningar, iMovie för att redigera film, iPhoto för att hålla ordning på bilder, Automator för att programmera sekvenser av kommandon i olika program, Startobjekt i Systeminställningar-konton för att låta program starta automatiskt, iCal för att hålla ordning på schemat och det som behöver göras och Adressboken för att hålla ordning på kontakter, är några exempel. Det finns också mängder med gratisprogram att ladda ned. Vet man vad man behöver kan det hända att man hittar program hos cnet – Educational Software for Mac. Här finns t.ex. FreeMind for Mac, ett program för att göra mindmaps.

Finns det några specialprogram som eleverna kan ha nytta av?

Dyslektiker kan ha nytta av rättstavningsprogram och program för talsyntes. Claro Read Plus för Mac är ett program som innehåller talsyntes, ordprediktion och scanningsfunktion. Infovox iVox som säljs t.ex. av Insyn Sverige AB eller WordRead Plus i Mac-version som säljs av Svensk TalTeknologi AB är andra exempel på program för talsyntes.

Oribi häller på att utveckla macversioner av Stava Rex och SpellRight – stavningskontroll speciellt framtagen för dyslektiker.

Gustavas elektroniska ordböcker på CD innehåller en svensk synonymordlista samt ordlistor från svenska till engelska och vice versa. Programmet klarar att korrigera även ovanliga felstavningar.

Det finns en enkel och gratis Daisyspelare för Mac som heter Olearia. Det är alltså ett program så att man kan spela Daisyfiler i datorn. Den saknar en del av funktionerna som finns i Windowsprogrammen.

Wikipedia i skolarbetet

Jag läste nyligen artikeln Wikipedia Comes of Age i The Chronicle of Higher Education. I artikeln får man bra argument för att använda Wikipedia i undervisningen och tips på vad man bör göra som lärare eller institution om man inte tycker att kvalitén är tillräckligt bra.

"The key challenge for the scholarly community, in which I include academic publishers such as Oxford University Press, is to work actively with Wikipedia to strengthen its role in "pre-research." We need to build stronger links from its entries to more advanced resources that have been created and maintained by the academy."

Att bygga starkare kopplingar från uppslagsord i Wikipedia till mer avancerade resurser kanske kan vara intressant både för akademiska institutioner och för studenter som en del i lärprocessen. Om man vill att studenter ska hitta ett specifikt material är sannolikt en länk från Wikipedia ett av de allra bästa sätten.

Apropå uppslagsböcker – har du sett att man kan registrera sig för att få tillgång till NE hemma om man är lärare och kommunen eller skolan har ett avtal?

Nya makthavare på Twitter

Alexander Bard beskriver samhällsutvecklingen på ett intressant sätt i föreläsningen Internet från Facebook till Al-Qaida på UR Play. Han menar att de avgörande kommunikationsframstegen är talspråket, skriftspråket, tryckpressen och Internet och att Internet har skapat ett nytt klassamhälle där de som har förmågan att skapa och verka i avgränsade nätverk är den nya överklassen.

Ett exempel på sådana nya makthavare skulle kunna vara de twittrare som fungerade som nav i kommunikationen i samband med protesterna på Tahrirtorget och Mubaraks avgång. André Panisson på universitetet i Turin har kartlagt twittertrafiken under några timmar 11/2 och hittat några personer som vidarebefordrat tusentals meddelanden. Clas Barkman skriver om kartläggningen i DN 20/3 i artikeln En räddare i nöden som bara verkar finnas i papperstidningen.

Årets trender i gymnasieskolan

Nyligen tipsade kursledningen om Horizon Report 2011 i ett veckobrev. I den pekar man ut mobilitet och E-böcker som årets trender inom högre utbildning. Gäller detta även på lägre stadier i Sverige?
På gymnasienivå är bärbara datorer en stark trend. Många skolor är inne i eller på väg in i 1-1 projekt och Apple har utökat sina marknadsandelar kraftigt under de senaste åren. För inte så länge sedan var det nästan bara medieutbildningar som använde Macdatorer. Nu verkar det som hela skolor och kommuner har konverterat.
Surfplattor och mobiltelefoner tror jag inte är årets mobilitetstrend i svenska gymnasieskolor. Varför köpa surfplattor om eleverna har bärbara datorer? Plattorna är inte gjorda för produktion, vilket gör att de inte kan konkurrera med bärbara datorer.
För att mobilelefoner ska slå igenom som utbildningsverktyg krävs förändrade attityder, wifi-nätverk, att alla har tillgång till moderna telefoner och att det finns bra utbildningsappar gärna kopplade till skolans lärplattform. Vi är inte där än. Mobiltelefonen är inte årets trend i gymnasieskolan.
E-böcker som går att läsa i de bärbara datorerna kan vara en trend om förlagen gör digitala versioner som är billigare än de analoga. Skolorna vill som vanligt spara, speciellt om de satsat på att köpa eller leasa bärbara datorer.  

Om pedagogisk grundsyn

Jag lämnade nyss in en inlämningsuppgift där en del av uppgiften var att reflektera över sin pedagogiska grundsyn. Jag försökte tänka igenom hur jag påverkats av Skinner, Piaget och Vygotsky, men jag undrar om jag inte påverkats mest av mina år som baskettränare.

Jag har varit idrottsledare under en stor del av mitt liv vilket har satt sina spår. Uttryck som "laget är viktigare än jaget", "perfect training makes perfect" och “Don't let what you cannot do interfere with what you can do.” kanske har haft större inflytande på min syn på lärande än pedagogisk teori. Att ersätta målet att laget ska lyckas så bra som möjligt med målsättningar diskuterade i individuella utvecklingssamtal har inte varit helt lätt för mig som gammal baskettränare, eftersom min erfarenhet från lagidrotten är att individen lyckas bäst när fokus ligger på laget och inte på individuella prestationer.

Hur sociala vill vi vara?

Sitter på ett tåg upp till norrland och läser en artikel från Wired med titeln Your Life Torn Open, essay 1: Sharing is a trap. I artikeln hävdar Andrew Keen att det finns en risk att privatlivet är hotat av den sociala internetrevolutionen. Han ger en rad exempel på webbtjänster som flyttar sådant som tidigare varit privat ut i offentligheten på nätet. Facebook places är ett av hans mer kända och omdiskuterade exempel, men han tar även upp tjänster som jag aldrig hört talas om t.ex. Blippy och Swipely som man kan använda för att offentliggöra sina kontokortsköp. Keen menar att det behövs en nyversion av John Stuart Mills On Liberty som ett försvar för den individuella rätten till integritet i de sociala mediernas tidsålder.
Ingen tvingar oss att visa på nätet vad vi har köpt på Elgiganten eller på Systembolaget, men gränserna för vad vi är beredda att frivilligt dela med oss av flyttas snabbt. Det behövs en diskussion, inte minst i skolan, så att vi inte aningslöst offentliggör sådant som kan skada oss själva eller andra. Det är viktigt att diskutera vilka drivkrafterna bakom utvecklingen mot en utvidgad offentlighet är och vad man bör vara försiktig med att lägga ut. Det räcker inte att man följer lagar och regler – det här handlar mera om etik och om att hantera förändrade sociala spelregler. Viktigt är förstås också att diskutera vad vi bör dela med oss av för att vi ska kunna fungera socialt i dagens samhälle. Bör man t.ex. finnas på Twitter och ha ett stort nätverk på Facebook om man söker ett jobb som kräver social kompetens?

Vad är problemet med 9A?

Vad är problemet med tv-serien om 9A? Ingen kan väl tycka att det är fel att eleverna får hjälp av engagerade pedagoger, lektionerna börjar på utsatt tid och att  det är ordning och reda i klassrummet?

Jag känner mig ambivalent inför serien. Å ena sidan finns det en lockelse i att se hur snabbt elever utvecklas från under godkäntnivån till högpresterande mönstrelever, men å andra sidan känner jag en misstro mot att metoderna fungerar i vanliga skolor när tv-kamernorna är avstängda. Om de fungerar så skulle skolverket kunna ha en kader superpedagoger som de skickar ut till nior som inte uppnått målen. På några månader har de lyckats med det de inkompetenta grundskolelärarna inte klarat på nio år.

Jag associerar till "Blir du lönsam lille vän?" när jag ser 9A sitta i sina bänkar. Var finns kreativiteten, nyfikenheten och de moderna arbetsformerna? Vilken kunskapssyn förmedlas? Inspireras unga människor att bli lärare när de ser på serien? Det här är ett socialt tv-experiment på samma sätt som t.ex Big Brother, Robinson eller Ung och Bortskämd. Man får reda på vad som händer i  en grupp som utsätts för olika prövningar med tv-kamerorna påslagna, men det ger inga generaliserbara kunskaper om hur gruppen fungerar när kamerorna slås av. 

Sociala medier i konflikter

Det vore intressant att forska om de sociala mediernas roll i aktuella politiska konflikter. Jag är inte helt säker på att jag vet tillräckligt mycket för att ens formulera en intressant hypotes, men jag gör ett försök.

När man följer mediebevakningen om revolterna i Tunisien och i Egypten får man intrycket att de sociala mediernas roll har varit avgörande. De har beskrivits som Facebook- och Twitterrevolutioner. Jag tror att de sociala medierna har haft en viktig roll, framförallt genom att händelseförloppen har påskyndats, men orsakerna till upproren har inte något samband med sociala medier och de är inte en avgörande faktor för viljan till social förändring. Det är inte vi i väst som framkallar utvecklingen mot demokrati med hjälp av våra Web 2.0 - verktyg – det är de människor i Egypten och Tunisien som riskerar livet när de protesterar mot auktoritära och korrupta politiska system. Twitter och Facebook har större betydelse för att få omvärlden att engagera sig, än i de länder där upproren sker, vilket förstås också är betydelsefullt. Även om betydelsen är större för att mobilisera engagemang i omvärlden än på plats, så blir de sociala medierna allt viktigare internt. I t.ex. Egypten har 19 % tillgång till Internet och det finns mer än 160 000 bloggar enligt artikeln How Wired Are Egyptians? i New York Times.

Det är intressant att följa twitterflödena om Egypten t.ex här och här, men jag tror inte jag skulle ha speciellt mycket nytta av att följa dem om jag stod på Tahrirtorget.

Nätbaserad utbildning

Jag läser just nu Stefan Hrastinskis Nätbaserad utbildning – en introduktion i min KTH-kurs. Författaren har en webbplats som hör ihop med boken där han har lagt upp kompletterande material – ett uppdaterat kapitel om teknik, lästips och en fallstudie där man använt MSN Messenger i en kurs i affärsengelska. Det finns en hel del för er som är intresserade av nätbaserad utbildning, men man slås av hur svårt det är att hålla den här typen av material uppdaterat. Fallstudien är från 2004 och förutsättningarna när det gäller att använda Messenger har förändrats en hel del sedan dess och när Hrastinski i teknikkapitlet skriver om hur Umeå universitet använder Lunarstorm för att placera lärarstudenterna i den miljö de vill lära sig mer om låter det nog mindre lockande än när det skrevs. 
Ett avsnitt om Twitter har tillkommit i webbversionen av teknikkapitlet. Jag tycker inte att avsnittet riktigt lyckas fånga vad det är som är speciellt med denna kommunikationsform. Simon i Helsingborg har lyckats bättre i sitt blogginlägg Så använder jag Twitter. 

Jag tänkte skriva om DN-artikeln Läsplattan tar över i New Yorks skolor också, men det får jag spara till senare.
 

Sex på kartan

Den nya animerade sexupplysningsfilmen Sex på kartan har väckt en hel del uppmärksamhet sedan den visades i förra veckan. Jag har sett filmen tillsammans med en gymnasieklass och diskuterat både filmen och reaktionerna. Eleverna var i väldigt hög utsträckning positiva till filmen och diskussionerna blev intressanta. Bakomfilmen är också sevärd. 

Både jag och eleverna blev förvånade när UR-ledningen i en artikel i DN skriver att "Filmen - som tar HBTQ-frågor och etnicitet på allvar - har mötts av mer än en halv miljon inlägg. Hundratusentals av dem är rasistiska och måste lyftas upp i ljuset." Är det verkligen mer än en halv miljon inlägg? Hur har de räknat? Måste inte detta i så fall vara den händelse som orsakat de mest omfattande nätreaktionerna i Sverige någonsin?

Jag har starka skäl att tro att man har räknat Googleträffar när man skriver att filmen har mötts av mer än en halv miljon inlägg och hundratusentals av dem rasistiska. I så fall räknar man också t.ex. träffar i tidningsartiklar, TV-tablåer och på egna sidor. Jag tycker att DN-artikeln är missvisande och jag tror att man ska vara väldigt försiktig med att använda Googleträffar som ett mått på debattaktivitet och nätrasism.

Om pedagogisk teori

Om man söker på begrepp med anknytning till pedagogisk teori på utbildningsdepartementets webbplats får man inte speciellt många träffar, men det var en skrift som dök upp vid flera olika sökningar, nämligen en slutrapport från en arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet med titeln "e-lärande som utmaning" från 2002. Gruppen hade som uppdrag att utarbeta förslag till en ny nationell IT-strategi för skolan och de skriver bland annat att:

"De senaste årtiondenas svenska skolpolitik och pedagogiska debatt har uppvisat en förskjutning från behaviorism och objektivism till mer sociokulturella och konstruktivistiska synsätt."

Har förskjutningen fortsatt eller har behaviorism och objektivism fått en starkare ställning igen? Själv är jag osäker, det finns trender som pekar i olika riktningar, men jag hoppas få en klarare bild av detta under kursen.

Prenskys 132 verktyg

Prensky presenterar en omfattande lista med 132 verktyg i Teaching Digital Natives som han tycker att lärare ska känna till och använda som referens. Vissa av verktygen är specifika programvaror eller webbtjänster, t.ex. Skype och Youtube medan andra är mer allmänna teknikområden som Game Creation Tools eller Internet. Jag gick igenom listan och konstaterade att jag använt mig av cirka 75 av verktygen i skolan vid åtminstone något tillfälle, att jag använt ytterligare ungefär 10 privat och att jag inte använt resterande 45. De verktyg som jag känner till men inte använt var i hög utsträckning teknik jag inte har tillgång till, sådana som inte är relevanta för mina kurser eller sådana som kräver tekniska kunskaper som jag inte har. Intressantast här var 3D-skrivare – något vi har varit intresserade av, men inte haft råd med.  Bland de 15 som jag varken kände till eller har använt fanns det några som kan vara värda att studera närmare. Här tänker jag speciellt på webbsajterna Big Think och Ning, RSVP-readers och salience analysis. Programvaror för att göra självvärderingar lät också intressant.

Listan kan vara användbar som referens, men när man läser igenom hela märker man att det finns många upprepningar och att man inte alltid får reda på hur man hittar dessa verktyg. På flera ställen står det att eleverna bör uppmuntras att hitta verktygen själva. En sak som gör listan något mindre användbar än för amerikanska lärare är att det mesta är engelskspråkigt, vilket gör vissa verktyg svåra att använda i skolan. Ibland är förslagen på verktyg väl avancerade för elever som inte går tekniska utbildningar. Ett exempel är Flash som Prensky föreslår att eleverna ska använda för att göra animationer. Det fungerar säkert på KTH, men det är inget jag skulle rekommendera i en högstadieklass. Några av verktygen verkar dessutom suspekta. Vill jag ha ett program som betygsätter elevarbeten? Hur kommer det att påverka mina uppgifter?

När jag surfade runt för att söka teknologi för att göra självvärderingar hittade jag istället Google for educators och Edutopia. Intressant, men inte riktigt vad jag letade efter.      

Kursstart

Idag startar fortsättningskursen Digital kompetens och lärande II på KTH. Jag tänker börja med att läsa Marc Prenskys "Teaching digital natives – partnering for real learning" eftersom det är en bok jag fastnade för redan strax före jul när jag gjorde slutuppgiften i den förra kursen. 

Just nu läser jag Jaron Laniers "You are not a gadget", en bok om relationen människa-dator skriven av en av pionjärerna inom "Virtual Reality". Tänkvärda resonemang hur vi påverkas av de datorprogram vi använder. Inte helt lätt att begripa allt, men boken är säkert intressant för många av kursdeltagarna här. Lanier finns för övrigt med på Times lista över världens 100 mest inflytelserika personer 2010. 

Jag läste nyligen artikeln APPLE V GOOGLE som kanske också är intressant – en jämförelse mellan Googles och Apples affärsmodeller och recensioner av några av deras produkter.