Kan spel förändra världen?

I morse läste jag en DN-recension av Jane McGonigals: ”Reality is broken. Why games make us better and how they can change the world”. Recensionen som är skriven av Johanna Koljonen tar upp flera intressanta saker med koppling till utbildning och vår kurs. 

Koljonen menar att McGonigals bok är en ypperlig grundkurs i grundläggande spelprinciper. 

"Spel ska vara frivilliga och innehålla valmöjligheter; uppdragen ska bli progressivt svårare och ha en tydlig koppling till ett övergripande meningsfullt mål. Målet får gärna vara obegripligt krävande, eller som spelare älskar att kalla det, episkt. Misslyckanden ska inspirera till att försöka igen; framgångar ska belönas, helst symboliskt genom positiv feedback och respekt från andra spelare."

Vill och kan vi använda spelmekanismer i skolan och i andra delar av världen utanför spelen? Koljonen verkar tro det även om hon är kritisk till framför allt McGonigals okritiska omhuldande av den positiva psykologin. Hon menar att boken kan rädda människoliv och förändra världen om läsare i företagsvärlden, utbildningssektorn och folkrörelserna använder den som en praktisk handbok.

 

TED Talks – Jane McGonigal: Gaming can make a better world