Jag känner mig ambivalent inför serien. Å ena sidan finns det en lockelse i att se hur snabbt elever utvecklas från under godkäntnivån till högpresterande mönstrelever, men å andra sidan känner jag en misstro mot att metoderna fungerar i vanliga skolor när tv-kamernorna är avstängda. Om de fungerar så skulle skolverket kunna ha en kader superpedagoger som de skickar ut till nior som inte uppnått målen. På några månader har de lyckats med det de inkompetenta grundskolelärarna inte klarat på nio år.
Jag associerar till "Blir du lönsam lille vän?" när jag ser 9A sitta i sina bänkar. Var finns kreativiteten, nyfikenheten och de moderna arbetsformerna? Vilken kunskapssyn förmedlas? Inspireras unga människor att bli lärare när de ser på serien? Det här är ett socialt tv-experiment på samma sätt som t.ex Big Brother, Robinson eller Ung och Bortskämd. Man får reda på vad som händer i en grupp som utsätts för olika prövningar med tv-kamerorna påslagna, men det ger inga generaliserbara kunskaper om hur gruppen fungerar när kamerorna slås av.
Jag tycker också att det är en ambivalens inför programmet. Jag tycker framför allt fokus på kvantitet är viktigare än kvalitet. "Får du tjugo poäng på provet så har du godkänt i ämnet." Kan man lova det? Inte handlar det om antalet poäng? Det handlar väl om vad du kan?
SvaraRaderaVi diskuterar programmet mycket på jobbet, vilket så klart förbättrar vår egen arbetsplats. Framför allt diskussion med mattelärare är givande, eller skrämmande i vissa fall. Men allt leder till utveckling.
Mia
Håller med dig angående att det forfarande är så poängrelaterade betyg, det hade varit intressant att se hur proven är konstruerade utifrån kriterierna i ämnet.
SvaraRaderaGårdagens program var intressant när skolledaren försökte förklara sig, det finns ingen ursäkt om man har det pedagogiska ansvaret måste man vara mer delaktig i undervisningen.
Tycker jag