Hur sociala vill vi vara?

Sitter på ett tåg upp till norrland och läser en artikel från Wired med titeln Your Life Torn Open, essay 1: Sharing is a trap. I artikeln hävdar Andrew Keen att det finns en risk att privatlivet är hotat av den sociala internetrevolutionen. Han ger en rad exempel på webbtjänster som flyttar sådant som tidigare varit privat ut i offentligheten på nätet. Facebook places är ett av hans mer kända och omdiskuterade exempel, men han tar även upp tjänster som jag aldrig hört talas om t.ex. Blippy och Swipely som man kan använda för att offentliggöra sina kontokortsköp. Keen menar att det behövs en nyversion av John Stuart Mills On Liberty som ett försvar för den individuella rätten till integritet i de sociala mediernas tidsålder.
Ingen tvingar oss att visa på nätet vad vi har köpt på Elgiganten eller på Systembolaget, men gränserna för vad vi är beredda att frivilligt dela med oss av flyttas snabbt. Det behövs en diskussion, inte minst i skolan, så att vi inte aningslöst offentliggör sådant som kan skada oss själva eller andra. Det är viktigt att diskutera vilka drivkrafterna bakom utvecklingen mot en utvidgad offentlighet är och vad man bör vara försiktig med att lägga ut. Det räcker inte att man följer lagar och regler – det här handlar mera om etik och om att hantera förändrade sociala spelregler. Viktigt är förstås också att diskutera vad vi bör dela med oss av för att vi ska kunna fungera socialt i dagens samhälle. Bör man t.ex. finnas på Twitter och ha ett stort nätverk på Facebook om man söker ett jobb som kräver social kompetens?

Vad är problemet med 9A?

Vad är problemet med tv-serien om 9A? Ingen kan väl tycka att det är fel att eleverna får hjälp av engagerade pedagoger, lektionerna börjar på utsatt tid och att  det är ordning och reda i klassrummet?

Jag känner mig ambivalent inför serien. Å ena sidan finns det en lockelse i att se hur snabbt elever utvecklas från under godkäntnivån till högpresterande mönstrelever, men å andra sidan känner jag en misstro mot att metoderna fungerar i vanliga skolor när tv-kamernorna är avstängda. Om de fungerar så skulle skolverket kunna ha en kader superpedagoger som de skickar ut till nior som inte uppnått målen. På några månader har de lyckats med det de inkompetenta grundskolelärarna inte klarat på nio år.

Jag associerar till "Blir du lönsam lille vän?" när jag ser 9A sitta i sina bänkar. Var finns kreativiteten, nyfikenheten och de moderna arbetsformerna? Vilken kunskapssyn förmedlas? Inspireras unga människor att bli lärare när de ser på serien? Det här är ett socialt tv-experiment på samma sätt som t.ex Big Brother, Robinson eller Ung och Bortskämd. Man får reda på vad som händer i  en grupp som utsätts för olika prövningar med tv-kamerorna påslagna, men det ger inga generaliserbara kunskaper om hur gruppen fungerar när kamerorna slås av. 

Sociala medier i konflikter

Det vore intressant att forska om de sociala mediernas roll i aktuella politiska konflikter. Jag är inte helt säker på att jag vet tillräckligt mycket för att ens formulera en intressant hypotes, men jag gör ett försök.

När man följer mediebevakningen om revolterna i Tunisien och i Egypten får man intrycket att de sociala mediernas roll har varit avgörande. De har beskrivits som Facebook- och Twitterrevolutioner. Jag tror att de sociala medierna har haft en viktig roll, framförallt genom att händelseförloppen har påskyndats, men orsakerna till upproren har inte något samband med sociala medier och de är inte en avgörande faktor för viljan till social förändring. Det är inte vi i väst som framkallar utvecklingen mot demokrati med hjälp av våra Web 2.0 - verktyg – det är de människor i Egypten och Tunisien som riskerar livet när de protesterar mot auktoritära och korrupta politiska system. Twitter och Facebook har större betydelse för att få omvärlden att engagera sig, än i de länder där upproren sker, vilket förstås också är betydelsefullt. Även om betydelsen är större för att mobilisera engagemang i omvärlden än på plats, så blir de sociala medierna allt viktigare internt. I t.ex. Egypten har 19 % tillgång till Internet och det finns mer än 160 000 bloggar enligt artikeln How Wired Are Egyptians? i New York Times.

Det är intressant att följa twitterflödena om Egypten t.ex här och här, men jag tror inte jag skulle ha speciellt mycket nytta av att följa dem om jag stod på Tahrirtorget.