Nätbaserad utbildning

Jag läser just nu Stefan Hrastinskis Nätbaserad utbildning – en introduktion i min KTH-kurs. Författaren har en webbplats som hör ihop med boken där han har lagt upp kompletterande material – ett uppdaterat kapitel om teknik, lästips och en fallstudie där man använt MSN Messenger i en kurs i affärsengelska. Det finns en hel del för er som är intresserade av nätbaserad utbildning, men man slås av hur svårt det är att hålla den här typen av material uppdaterat. Fallstudien är från 2004 och förutsättningarna när det gäller att använda Messenger har förändrats en hel del sedan dess och när Hrastinski i teknikkapitlet skriver om hur Umeå universitet använder Lunarstorm för att placera lärarstudenterna i den miljö de vill lära sig mer om låter det nog mindre lockande än när det skrevs. 
Ett avsnitt om Twitter har tillkommit i webbversionen av teknikkapitlet. Jag tycker inte att avsnittet riktigt lyckas fånga vad det är som är speciellt med denna kommunikationsform. Simon i Helsingborg har lyckats bättre i sitt blogginlägg Så använder jag Twitter. 

Jag tänkte skriva om DN-artikeln Läsplattan tar över i New Yorks skolor också, men det får jag spara till senare.
 

Sex på kartan

Den nya animerade sexupplysningsfilmen Sex på kartan har väckt en hel del uppmärksamhet sedan den visades i förra veckan. Jag har sett filmen tillsammans med en gymnasieklass och diskuterat både filmen och reaktionerna. Eleverna var i väldigt hög utsträckning positiva till filmen och diskussionerna blev intressanta. Bakomfilmen är också sevärd. 

Både jag och eleverna blev förvånade när UR-ledningen i en artikel i DN skriver att "Filmen - som tar HBTQ-frågor och etnicitet på allvar - har mötts av mer än en halv miljon inlägg. Hundratusentals av dem är rasistiska och måste lyftas upp i ljuset." Är det verkligen mer än en halv miljon inlägg? Hur har de räknat? Måste inte detta i så fall vara den händelse som orsakat de mest omfattande nätreaktionerna i Sverige någonsin?

Jag har starka skäl att tro att man har räknat Googleträffar när man skriver att filmen har mötts av mer än en halv miljon inlägg och hundratusentals av dem rasistiska. I så fall räknar man också t.ex. träffar i tidningsartiklar, TV-tablåer och på egna sidor. Jag tycker att DN-artikeln är missvisande och jag tror att man ska vara väldigt försiktig med att använda Googleträffar som ett mått på debattaktivitet och nätrasism.

Om pedagogisk teori

Om man söker på begrepp med anknytning till pedagogisk teori på utbildningsdepartementets webbplats får man inte speciellt många träffar, men det var en skrift som dök upp vid flera olika sökningar, nämligen en slutrapport från en arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet med titeln "e-lärande som utmaning" från 2002. Gruppen hade som uppdrag att utarbeta förslag till en ny nationell IT-strategi för skolan och de skriver bland annat att:

"De senaste årtiondenas svenska skolpolitik och pedagogiska debatt har uppvisat en förskjutning från behaviorism och objektivism till mer sociokulturella och konstruktivistiska synsätt."

Har förskjutningen fortsatt eller har behaviorism och objektivism fått en starkare ställning igen? Själv är jag osäker, det finns trender som pekar i olika riktningar, men jag hoppas få en klarare bild av detta under kursen.

Prenskys 132 verktyg

Prensky presenterar en omfattande lista med 132 verktyg i Teaching Digital Natives som han tycker att lärare ska känna till och använda som referens. Vissa av verktygen är specifika programvaror eller webbtjänster, t.ex. Skype och Youtube medan andra är mer allmänna teknikområden som Game Creation Tools eller Internet. Jag gick igenom listan och konstaterade att jag använt mig av cirka 75 av verktygen i skolan vid åtminstone något tillfälle, att jag använt ytterligare ungefär 10 privat och att jag inte använt resterande 45. De verktyg som jag känner till men inte använt var i hög utsträckning teknik jag inte har tillgång till, sådana som inte är relevanta för mina kurser eller sådana som kräver tekniska kunskaper som jag inte har. Intressantast här var 3D-skrivare – något vi har varit intresserade av, men inte haft råd med.  Bland de 15 som jag varken kände till eller har använt fanns det några som kan vara värda att studera närmare. Här tänker jag speciellt på webbsajterna Big Think och Ning, RSVP-readers och salience analysis. Programvaror för att göra självvärderingar lät också intressant.

Listan kan vara användbar som referens, men när man läser igenom hela märker man att det finns många upprepningar och att man inte alltid får reda på hur man hittar dessa verktyg. På flera ställen står det att eleverna bör uppmuntras att hitta verktygen själva. En sak som gör listan något mindre användbar än för amerikanska lärare är att det mesta är engelskspråkigt, vilket gör vissa verktyg svåra att använda i skolan. Ibland är förslagen på verktyg väl avancerade för elever som inte går tekniska utbildningar. Ett exempel är Flash som Prensky föreslår att eleverna ska använda för att göra animationer. Det fungerar säkert på KTH, men det är inget jag skulle rekommendera i en högstadieklass. Några av verktygen verkar dessutom suspekta. Vill jag ha ett program som betygsätter elevarbeten? Hur kommer det att påverka mina uppgifter?

När jag surfade runt för att söka teknologi för att göra självvärderingar hittade jag istället Google for educators och Edutopia. Intressant, men inte riktigt vad jag letade efter.      

Kursstart

Idag startar fortsättningskursen Digital kompetens och lärande II på KTH. Jag tänker börja med att läsa Marc Prenskys "Teaching digital natives – partnering for real learning" eftersom det är en bok jag fastnade för redan strax före jul när jag gjorde slutuppgiften i den förra kursen. 

Just nu läser jag Jaron Laniers "You are not a gadget", en bok om relationen människa-dator skriven av en av pionjärerna inom "Virtual Reality". Tänkvärda resonemang hur vi påverkas av de datorprogram vi använder. Inte helt lätt att begripa allt, men boken är säkert intressant för många av kursdeltagarna här. Lanier finns för övrigt med på Times lista över världens 100 mest inflytelserika personer 2010. 

Jag läste nyligen artikeln APPLE V GOOGLE som kanske också är intressant – en jämförelse mellan Googles och Apples affärsmodeller och recensioner av några av deras produkter.