Alexander Bard beskriver samhällsutvecklingen på ett intressant sätt i föreläsningen Internet från Facebook till Al-Qaida på UR Play. Han menar att de avgörande kommunikationsframstegen är talspråket, skriftspråket, tryckpressen och Internet och att Internet har skapat ett nytt klassamhälle där de som har förmågan att skapa och verka i avgränsade nätverk är den nya överklassen.
Ett exempel på sådana nya makthavare skulle kunna vara de twittrare som fungerade som nav i kommunikationen i samband med protesterna på Tahrirtorget och Mubaraks avgång. André Panisson på universitetet i Turin har kartlagt twittertrafiken under några timmar 11/2 och hittat några personer som vidarebefordrat tusentals meddelanden. Clas Barkman skriver om kartläggningen i DN 20/3 i artikeln En räddare i nöden som bara verkar finnas i papperstidningen.
söndag 20 mars 2011
måndag 7 mars 2011
Årets trender i gymnasieskolan
Nyligen tipsade kursledningen om Horizon Report 2011 i ett veckobrev. I den pekar man ut mobilitet och E-böcker som årets trender inom högre utbildning. Gäller detta även på lägre stadier i Sverige?
På gymnasienivå är bärbara datorer en stark trend. Många skolor är inne i eller på väg in i 1-1 projekt och Apple har utökat sina marknadsandelar kraftigt under de senaste åren. För inte så länge sedan var det nästan bara medieutbildningar som använde Macdatorer. Nu verkar det som hela skolor och kommuner har konverterat.
Surfplattor och mobiltelefoner tror jag inte är årets mobilitetstrend i svenska gymnasieskolor. Varför köpa surfplattor om eleverna har bärbara datorer? Plattorna är inte gjorda för produktion, vilket gör att de inte kan konkurrera med bärbara datorer.
För att mobilelefoner ska slå igenom som utbildningsverktyg krävs förändrade attityder, wifi-nätverk, att alla har tillgång till moderna telefoner och att det finns bra utbildningsappar gärna kopplade till skolans lärplattform. Vi är inte där än. Mobiltelefonen är inte årets trend i gymnasieskolan.
E-böcker som går att läsa i de bärbara datorerna kan vara en trend om förlagen gör digitala versioner som är billigare än de analoga. Skolorna vill som vanligt spara, speciellt om de satsat på att köpa eller leasa bärbara datorer.
På gymnasienivå är bärbara datorer en stark trend. Många skolor är inne i eller på väg in i 1-1 projekt och Apple har utökat sina marknadsandelar kraftigt under de senaste åren. För inte så länge sedan var det nästan bara medieutbildningar som använde Macdatorer. Nu verkar det som hela skolor och kommuner har konverterat.
Surfplattor och mobiltelefoner tror jag inte är årets mobilitetstrend i svenska gymnasieskolor. Varför köpa surfplattor om eleverna har bärbara datorer? Plattorna är inte gjorda för produktion, vilket gör att de inte kan konkurrera med bärbara datorer.
För att mobilelefoner ska slå igenom som utbildningsverktyg krävs förändrade attityder, wifi-nätverk, att alla har tillgång till moderna telefoner och att det finns bra utbildningsappar gärna kopplade till skolans lärplattform. Vi är inte där än. Mobiltelefonen är inte årets trend i gymnasieskolan.
E-böcker som går att läsa i de bärbara datorerna kan vara en trend om förlagen gör digitala versioner som är billigare än de analoga. Skolorna vill som vanligt spara, speciellt om de satsat på att köpa eller leasa bärbara datorer.
Om pedagogisk grundsyn
Jag lämnade nyss in en inlämningsuppgift där en del av uppgiften var att reflektera över sin pedagogiska grundsyn. Jag försökte tänka igenom hur jag påverkats av Skinner, Piaget och Vygotsky, men jag undrar om jag inte påverkats mest av mina år som baskettränare.
Jag har varit idrottsledare under en stor del av mitt liv vilket har satt sina spår. Uttryck som "laget är viktigare än jaget", "perfect training makes perfect" och “Don't let what you cannot do interfere with what you can do.” kanske har haft större inflytande på min syn på lärande än pedagogisk teori. Att ersätta målet att laget ska lyckas så bra som möjligt med målsättningar diskuterade i individuella utvecklingssamtal har inte varit helt lätt för mig som gammal baskettränare, eftersom min erfarenhet från lagidrotten är att individen lyckas bäst när fokus ligger på laget och inte på individuella prestationer.
Jag har varit idrottsledare under en stor del av mitt liv vilket har satt sina spår. Uttryck som "laget är viktigare än jaget", "perfect training makes perfect" och “Don't let what you cannot do interfere with what you can do.” kanske har haft större inflytande på min syn på lärande än pedagogisk teori. Att ersätta målet att laget ska lyckas så bra som möjligt med målsättningar diskuterade i individuella utvecklingssamtal har inte varit helt lätt för mig som gammal baskettränare, eftersom min erfarenhet från lagidrotten är att individen lyckas bäst när fokus ligger på laget och inte på individuella prestationer.
onsdag 23 februari 2011
Hur sociala vill vi vara?
Sitter på ett tåg upp till norrland och läser en artikel från Wired med titeln Your Life Torn Open, essay 1: Sharing is a trap. I artikeln hävdar Andrew Keen att det finns en risk att privatlivet är hotat av den sociala internetrevolutionen. Han ger en rad exempel på webbtjänster som flyttar sådant som tidigare varit privat ut i offentligheten på nätet. Facebook places är ett av hans mer kända och omdiskuterade exempel, men han tar även upp tjänster som jag aldrig hört talas om t.ex. Blippy och Swipely som man kan använda för att offentliggöra sina kontokortsköp. Keen menar att det behövs en nyversion av John Stuart Mills On Liberty som ett försvar för den individuella rätten till integritet i de sociala mediernas tidsålder.
Ingen tvingar oss att visa på nätet vad vi har köpt på Elgiganten eller på Systembolaget, men gränserna för vad vi är beredda att frivilligt dela med oss av flyttas snabbt. Det behövs en diskussion, inte minst i skolan, så att vi inte aningslöst offentliggör sådant som kan skada oss själva eller andra. Det är viktigt att diskutera vilka drivkrafterna bakom utvecklingen mot en utvidgad offentlighet är och vad man bör vara försiktig med att lägga ut. Det räcker inte att man följer lagar och regler – det här handlar mera om etik och om att hantera förändrade sociala spelregler. Viktigt är förstås också att diskutera vad vi bör dela med oss av för att vi ska kunna fungera socialt i dagens samhälle. Bör man t.ex. finnas på Twitter och ha ett stort nätverk på Facebook om man söker ett jobb som kräver social kompetens?
Ingen tvingar oss att visa på nätet vad vi har köpt på Elgiganten eller på Systembolaget, men gränserna för vad vi är beredda att frivilligt dela med oss av flyttas snabbt. Det behövs en diskussion, inte minst i skolan, så att vi inte aningslöst offentliggör sådant som kan skada oss själva eller andra. Det är viktigt att diskutera vilka drivkrafterna bakom utvecklingen mot en utvidgad offentlighet är och vad man bör vara försiktig med att lägga ut. Det räcker inte att man följer lagar och regler – det här handlar mera om etik och om att hantera förändrade sociala spelregler. Viktigt är förstås också att diskutera vad vi bör dela med oss av för att vi ska kunna fungera socialt i dagens samhälle. Bör man t.ex. finnas på Twitter och ha ett stort nätverk på Facebook om man söker ett jobb som kräver social kompetens?
söndag 20 februari 2011
Vad är problemet med 9A?
Vad är problemet med tv-serien om 9A? Ingen kan väl tycka att det är fel att eleverna får hjälp av engagerade pedagoger, lektionerna börjar på utsatt tid och att det är ordning och reda i klassrummet?
Jag känner mig ambivalent inför serien. Å ena sidan finns det en lockelse i att se hur snabbt elever utvecklas från under godkäntnivån till högpresterande mönstrelever, men å andra sidan känner jag en misstro mot att metoderna fungerar i vanliga skolor när tv-kamernorna är avstängda. Om de fungerar så skulle skolverket kunna ha en kader superpedagoger som de skickar ut till nior som inte uppnått målen. På några månader har de lyckats med det de inkompetenta grundskolelärarna inte klarat på nio år.
Jag associerar till "Blir du lönsam lille vän?" när jag ser 9A sitta i sina bänkar. Var finns kreativiteten, nyfikenheten och de moderna arbetsformerna? Vilken kunskapssyn förmedlas? Inspireras unga människor att bli lärare när de ser på serien? Det här är ett socialt tv-experiment på samma sätt som t.ex Big Brother, Robinson eller Ung och Bortskämd. Man får reda på vad som händer i en grupp som utsätts för olika prövningar med tv-kamerorna påslagna, men det ger inga generaliserbara kunskaper om hur gruppen fungerar när kamerorna slås av.
Jag känner mig ambivalent inför serien. Å ena sidan finns det en lockelse i att se hur snabbt elever utvecklas från under godkäntnivån till högpresterande mönstrelever, men å andra sidan känner jag en misstro mot att metoderna fungerar i vanliga skolor när tv-kamernorna är avstängda. Om de fungerar så skulle skolverket kunna ha en kader superpedagoger som de skickar ut till nior som inte uppnått målen. På några månader har de lyckats med det de inkompetenta grundskolelärarna inte klarat på nio år.
Jag associerar till "Blir du lönsam lille vän?" när jag ser 9A sitta i sina bänkar. Var finns kreativiteten, nyfikenheten och de moderna arbetsformerna? Vilken kunskapssyn förmedlas? Inspireras unga människor att bli lärare när de ser på serien? Det här är ett socialt tv-experiment på samma sätt som t.ex Big Brother, Robinson eller Ung och Bortskämd. Man får reda på vad som händer i en grupp som utsätts för olika prövningar med tv-kamerorna påslagna, men det ger inga generaliserbara kunskaper om hur gruppen fungerar när kamerorna slås av.
måndag 7 februari 2011
Sociala medier i konflikter
Det vore intressant att forska om de sociala mediernas roll i aktuella politiska konflikter. Jag är inte helt säker på att jag vet tillräckligt mycket för att ens formulera en intressant hypotes, men jag gör ett försök.
När man följer mediebevakningen om revolterna i Tunisien och i Egypten får man intrycket att de sociala mediernas roll har varit avgörande. De har beskrivits som Facebook- och Twitterrevolutioner. Jag tror att de sociala medierna har haft en viktig roll, framförallt genom att händelseförloppen har påskyndats, men orsakerna till upproren har inte något samband med sociala medier och de är inte en avgörande faktor för viljan till social förändring. Det är inte vi i väst som framkallar utvecklingen mot demokrati med hjälp av våra Web 2.0 - verktyg – det är de människor i Egypten och Tunisien som riskerar livet när de protesterar mot auktoritära och korrupta politiska system. Twitter och Facebook har större betydelse för att få omvärlden att engagera sig, än i de länder där upproren sker, vilket förstås också är betydelsefullt. Även om betydelsen är större för att mobilisera engagemang i omvärlden än på plats, så blir de sociala medierna allt viktigare internt. I t.ex. Egypten har 19 % tillgång till Internet och det finns mer än 160 000 bloggar enligt artikeln How Wired Are Egyptians? i New York Times.
Det är intressant att följa twitterflödena om Egypten t.ex här och här, men jag tror inte jag skulle ha speciellt mycket nytta av att följa dem om jag stod på Tahrirtorget.
När man följer mediebevakningen om revolterna i Tunisien och i Egypten får man intrycket att de sociala mediernas roll har varit avgörande. De har beskrivits som Facebook- och Twitterrevolutioner. Jag tror att de sociala medierna har haft en viktig roll, framförallt genom att händelseförloppen har påskyndats, men orsakerna till upproren har inte något samband med sociala medier och de är inte en avgörande faktor för viljan till social förändring. Det är inte vi i väst som framkallar utvecklingen mot demokrati med hjälp av våra Web 2.0 - verktyg – det är de människor i Egypten och Tunisien som riskerar livet när de protesterar mot auktoritära och korrupta politiska system. Twitter och Facebook har större betydelse för att få omvärlden att engagera sig, än i de länder där upproren sker, vilket förstås också är betydelsefullt. Även om betydelsen är större för att mobilisera engagemang i omvärlden än på plats, så blir de sociala medierna allt viktigare internt. I t.ex. Egypten har 19 % tillgång till Internet och det finns mer än 160 000 bloggar enligt artikeln How Wired Are Egyptians? i New York Times.
Det är intressant att följa twitterflödena om Egypten t.ex här och här, men jag tror inte jag skulle ha speciellt mycket nytta av att följa dem om jag stod på Tahrirtorget.
söndag 30 januari 2011
Nätbaserad utbildning
Jag läser just nu Stefan Hrastinskis Nätbaserad utbildning – en introduktion i min KTH-kurs. Författaren har en webbplats som hör ihop med boken där han har lagt upp kompletterande material – ett uppdaterat kapitel om teknik, lästips och en fallstudie där man använt MSN Messenger i en kurs i affärsengelska. Det finns en hel del för er som är intresserade av nätbaserad utbildning, men man slås av hur svårt det är att hålla den här typen av material uppdaterat. Fallstudien är från 2004 och förutsättningarna när det gäller att använda Messenger har förändrats en hel del sedan dess och när Hrastinski i teknikkapitlet skriver om hur Umeå universitet använder Lunarstorm för att placera lärarstudenterna i den miljö de vill lära sig mer om låter det nog mindre lockande än när det skrevs.
Ett avsnitt om Twitter har tillkommit i webbversionen av teknikkapitlet. Jag tycker inte att avsnittet riktigt lyckas fånga vad det är som är speciellt med denna kommunikationsform. Simon i Helsingborg har lyckats bättre i sitt blogginlägg Så använder jag Twitter.
Jag tänkte skriva om DN-artikeln Läsplattan tar över i New Yorks skolor också, men det får jag spara till senare.
Ett avsnitt om Twitter har tillkommit i webbversionen av teknikkapitlet. Jag tycker inte att avsnittet riktigt lyckas fånga vad det är som är speciellt med denna kommunikationsform. Simon i Helsingborg har lyckats bättre i sitt blogginlägg Så använder jag Twitter.
Jag tänkte skriva om DN-artikeln Läsplattan tar över i New Yorks skolor också, men det får jag spara till senare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)