Alexander Bard beskriver samhällsutvecklingen på ett intressant sätt i föreläsningen Internet från Facebook till Al-Qaida på UR Play. Han menar att de avgörande kommunikationsframstegen är talspråket, skriftspråket, tryckpressen och Internet och att Internet har skapat ett nytt klassamhälle där de som har förmågan att skapa och verka i avgränsade nätverk är den nya överklassen.
Ett exempel på sådana nya makthavare skulle kunna vara de twittrare som fungerade som nav i kommunikationen i samband med protesterna på Tahrirtorget och Mubaraks avgång. André Panisson på universitetet i Turin har kartlagt twittertrafiken under några timmar 11/2 och hittat några personer som vidarebefordrat tusentals meddelanden. Clas Barkman skriver om kartläggningen i DN 20/3 i artikeln En räddare i nöden som bara verkar finnas i papperstidningen.
Visar inlägg med etikett Twitter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Twitter. Visa alla inlägg
söndag 20 mars 2011
måndag 7 februari 2011
Sociala medier i konflikter
Det vore intressant att forska om de sociala mediernas roll i aktuella politiska konflikter. Jag är inte helt säker på att jag vet tillräckligt mycket för att ens formulera en intressant hypotes, men jag gör ett försök.
När man följer mediebevakningen om revolterna i Tunisien och i Egypten får man intrycket att de sociala mediernas roll har varit avgörande. De har beskrivits som Facebook- och Twitterrevolutioner. Jag tror att de sociala medierna har haft en viktig roll, framförallt genom att händelseförloppen har påskyndats, men orsakerna till upproren har inte något samband med sociala medier och de är inte en avgörande faktor för viljan till social förändring. Det är inte vi i väst som framkallar utvecklingen mot demokrati med hjälp av våra Web 2.0 - verktyg – det är de människor i Egypten och Tunisien som riskerar livet när de protesterar mot auktoritära och korrupta politiska system. Twitter och Facebook har större betydelse för att få omvärlden att engagera sig, än i de länder där upproren sker, vilket förstås också är betydelsefullt. Även om betydelsen är större för att mobilisera engagemang i omvärlden än på plats, så blir de sociala medierna allt viktigare internt. I t.ex. Egypten har 19 % tillgång till Internet och det finns mer än 160 000 bloggar enligt artikeln How Wired Are Egyptians? i New York Times.
Det är intressant att följa twitterflödena om Egypten t.ex här och här, men jag tror inte jag skulle ha speciellt mycket nytta av att följa dem om jag stod på Tahrirtorget.
När man följer mediebevakningen om revolterna i Tunisien och i Egypten får man intrycket att de sociala mediernas roll har varit avgörande. De har beskrivits som Facebook- och Twitterrevolutioner. Jag tror att de sociala medierna har haft en viktig roll, framförallt genom att händelseförloppen har påskyndats, men orsakerna till upproren har inte något samband med sociala medier och de är inte en avgörande faktor för viljan till social förändring. Det är inte vi i väst som framkallar utvecklingen mot demokrati med hjälp av våra Web 2.0 - verktyg – det är de människor i Egypten och Tunisien som riskerar livet när de protesterar mot auktoritära och korrupta politiska system. Twitter och Facebook har större betydelse för att få omvärlden att engagera sig, än i de länder där upproren sker, vilket förstås också är betydelsefullt. Även om betydelsen är större för att mobilisera engagemang i omvärlden än på plats, så blir de sociala medierna allt viktigare internt. I t.ex. Egypten har 19 % tillgång till Internet och det finns mer än 160 000 bloggar enligt artikeln How Wired Are Egyptians? i New York Times.
Det är intressant att följa twitterflödena om Egypten t.ex här och här, men jag tror inte jag skulle ha speciellt mycket nytta av att följa dem om jag stod på Tahrirtorget.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)